Natten lurar i skuggorna
dränker den sista dagningen
som en kattunge i vattentunnan.
Kvällshimlens brustna blick
stirrar vidöppet och svårtolkat.

Tillvarons gåta
är en gemensam frustration.
De egna obegripligheterna
en frustration i det tysta.

Kan man äga
sitt innersta lönnfack
det lilla skrymslet
med ett nedtecknat
men otytt språk?
Vi läser urkunderna
men äger inte orden.
Vi dricker källans virvlar
men äger inte upprinnelsen.
Vi ser fylgjans blågrå skugga
över hudens vita ensamhet
men berättelsen är inte vår.

Underströmmar kan suga ner
eller lyfta som en våg
spotta drivved
och spillror.

Bottenvarelser
sprattlar emot.
Kan inte fångas
bara studeras i flykten.

Vi har bara vår förundran
över denna märkliga resa.