Jag var nära att somna
mitt gyllene hår
sover intill mig
varje hårstrå ett prisma
av lyktsken och sol, två sidor av samma

himlens brandgula kant
då den omärkligt övergår i hav

så säger vi att döden kom så fort
så utan tilltro
ett papperssnitt genom den tunna huden
vid ögats hinnor, dunklet
i ett irisgrått vatten

där nätterna tagit sig in
famlande och ljudlöst

och på avstånd bär måsarna
den glasartade luften
allt vi kan gå igenom
och sjunka undan
nadar hacia el horizonte
jag håller ditt språk i munnen
som en smältande sol