Din spegelbild står öppen
döende steklar kastar sig mot glaset, försöker tränga igenom
för att känna din doft
– jag skulle vilja vara
ett nästan levande djur av blysvart kitin
smaken av bergskristall, en skärva färglöst blod, en silverkedja
jag skulle vilja vara den som skriver detta

tiden isar i hudens yttersta skikt, går förbi
som malmtågens dån genom söndervita nätter
där jag sökte en varelse som smakat mitt namn
som blöder genom glas och speglar

du krävde vinet mörkt som levrat blod
och allt som byte och rov
allt vi bärgat tillsammans ur ängarnas bottenskikt
där vi drack fågeldjuren rena,
märgen ur de tunnaste benen