Tingen: de till synes bräckliga händerna,
en syrsas brutna stråke, silverhår;
antalet vingslag – inte vingslagen i sig, men deras antal
jämnt eller udda, ett tärningskast fruset i luften, ett okänt svar –
vi slår med vingarna om våra kroppar, läser in
sönderfallet i cellerna, dammfjunen vid täckvingarnas fästen
gropar av tid i ledernas kopparskimmer
i morgonens porösa yta; droppar av en kvardröjande natt
tränger in som sjövatten i de nästan läkta såren