svirrgräs

jag bor vid hedänden

bakom gulväggar med  

svinda knutljud

stundna tankar kappas 

i ordsådda luftrum

en enda vindställd fråga

framför upplåsta öronlock

kindmjuka hjärtläppar

(var de verkligen mina)

plöjer sitt återord efter

en himlens brisviol till mig 

spelar upp runt omkring

flödar uppstråkshimmel

eolsharpor bland klippsprång

flöjtpärlor ur rinnande bäckfåra

bausundrag genom talldungen

videpipa kornknarrlåt

fjärran virvlar hackspettstakt

valsdimmor lyfter

nuet löses upp

ljudet lägger sig till ro

kvarvarande vid det gula huset

viskar jag knappt hörbart ”ja”

hand i hand på  "Jag är"