Kvittret av fågelsång,
Gör en avlägsen ungdom,
Påmind för en man som var ung,
En gång,

Ibland blir jag kraftlös,
Gång på gång i inser jag tidens gång,
Kan inte första de ungas jargong,
Jag förstår inte varför samma misstag ska ske,
Gång efter gång.

Men ungdomens vackerhet är just det,
Misstag, ilska och hjärtesvek,
Förhoppningsvis kan dansen,
Med djävulen ses som något annat,
Än en lustig lek.

Jag hade inte varit samma alls för det,
Misstagen hade upprepat sig som visarnas steg,
Två gånger om dagen infaller misstagen till min förtret,
Att vara vek behöver inte vara dåligt, kanske vinner du,
Och tar dig ur labyrintens fängelse,
Just för att du må vara ’vek’.

Livet skola ej tävlas och om det fick vi,
Inte läras, likt Adam och Eva när de trånade efter kunskap,
Men fann kärleken i den hemska synden som kommer av insikt,
Är det friskt att alltid ha pli? Är det människans essäns och kommer denna kompromiss,
Vi då gör förbli fast på en plats där ingen genuint kan känna sig fri?

Nej, om den förbjudna frukten inte fick ätas,
Så tror jag att Herren månaden;
Om du inte är redo att möta konsekvensen från denna appalqvist,
Sjuk eller frisk, all världens kunskap måste vara en last,
Så tung att den starkaste av ryggar brast,
”Är du beredd på sanningen? ”
En uppmaning till reflektion,
Kan du ställa dig upp ock bära den framåt igen?