När jag blickar bakåt
Tomhet och sorg
Bortom min inre horisont

Som barn var vi ovetande
Tonårsleken blev till allvar
Unga vuxnas drömmar blev till hat
En avund utan återvändo

Tiden gömmer och fördunklar
Men knappast läker eller tröstar
Såren och saltet
Varje måltid är en mindre bitterhet

Tankar leder bakåt
Som en skugga om natten
Uppväxt i smärtsam reflektion
Att blunda är enda seendet

När jag blickar framåt
Öppenhet och ett torg
Lika tom som otillåten glädje
Minnen skaver och påminner