Vi låg i vår dubbelsäng, lyssnade på Saga Borgs bokserie.
Handlar om övertro, kloka gummor från forna tider.
Bra att Daisy finns, då kunde vi höra båda på samma gång, ett aber, om vi somnade på olika tider, att hitta rätt i en bok är lätt,, men på en CD är det värre.

”Løvarna” kan kalla ner förbannelse över folk. Detta skulle jag vilja.
Tänk att låta alla i socialtjänsten få lite arbetslivserfarenhet, bli ödmjuka
inför de äldre. Inte för mycket. Det kan de inte tåla.
Ge dem ett långt liv, så de får känna på, att med mössan i hand, tigga om de rättigheter som är betalade av dem själva.

Efter ankomsten till Hospits, var hustrun så sjuk, att sängen fick tas ibruk ögonblickligen. Något samtal mellan doktor, sköteskor klarade hon inte.
Jag, som ensam skött henne i tre månader, hade lärt mig förstå, allting ordnade sig,

Våra underbar sköteskor, som tidigare besökte oss, nästan varje dag, överlämnade ett häfte, skrivet av Ulla Söderström.

Titel: ” Livets sista tid. ”

Mycken hjälp, inga överraskningar, bara att följa med till slutet.

På rummet fanns en bäddstol. Denna använde jag inte. Missade kontakten.
De körde in en säng. Vi kunde ligga som hemma. Om jag släppte hennes hand, blev hon orolig, först när jag kom tillbaka, då slätades
rynkorna i pannan ut.

Jag brukade raka mig på natten när det var tyst. Vid återvändandet, såg jag hon var vaken. Som alltid sade jag: ” Nu skall min älskling ha rakkyssen. ” Hon log, tryckte min hand, försökte smeka min kind, lyckades inte lyfta sin hand,

Prata skall man göra har jag lärt mig, hon hörde och blev lugn.
När jag drog fram, om alla våra hundar, log hon först, sedan tårades hennes ögon.

Helt klart är: ” Hörsel och uppfattning är det sista av sinnen, om försvinner

Efter två oroliga och jobbiga dygn, somnade hon in lugnt och värdigt, exakt, som den hustru jag varit gift med i femtio år.

Personalen klädde henne, vi tände ljus, tog farväl.
Hon var så vacker när hon mist alla smärtor.

Nu är hon borta. Även om det var kö till ” Pärleporten ” då hon fick lida så länge, har hon det bättre nu.

Hon finns i mitt hjärta för evigt.