Vad är det för orolig tankekraft som håller mig vaken?
Vad klurar nu mitt undermedvetna på?
Kommer jag någonsin få ro?

Det är du. Du vet vem du är. Det är du som seglar långt där nere i mitt allra innersta. Visst är det en förtvivlad storm därinne. Visst kan du riktigt känna hur nära kanten du kommer med varje orosmoln som glider förbi ovanför dig. Du är mitt i stormens öga, min storm tyvärr.

Jag försöker tämja den. Jag gör allt i min makt.
Kanske skiner solen imorgon, men inte på oss.