Alla år som gott och den kärlek vi fått.
Alla minnen vi upplevt.
All den tid vi spenderat.
Alla skratt vi delat.
Allt det gråa och de dystra har nu tagit det bort.
Nu finns inget kvar som kan ge oss något flott.

Men all kärlek som fanns är ändå någonstans.
Alla känslor som vi delat finns ändå här inuti.
Alla kyssar som vi gav är alla ändå kvar.
Men inget nej inget känns som det var.

Aldrig mer jag får känna din kropp nära min.
Aldrig mer kommer du vara den mitt hjärta har kär. Den kärlek finns bara i det tomma rummet nu inuti dom minnen som finns sparade.

Aldrig mer är mitt hjärta helt för dig.
Det är trasigt och krossat.
Aldrig mer jag dig kommer lita på.
Du valde din väg och den var inte min.
Tärningen är kastad nu som i en vind.

Aldrig mer jag på ditt hjärta litar inte till dina känslors andetag.
Aldrig mer jag vill din kropp ha.
Du svek mitt innersta och fick mitt hjärta att blöda.
Nu det här slutar glöda.
Aldrig mer jag på någon litar på igen.

Aldrig mer jag i dina ögon kan se kärlek då glittret borta är.
Den kärleks glöd dom hade är för längesen för bi.
Aldrig mera kan det bli vi då den kärlek som var inte kommer tillbaks.
Allt är förbi då dina läppar aldrig mer får smaka mina mer.
Aldrig dina händer på min kropp.

När sveket är för hårt och tar all kraft kan inget räddas från något mer.
Det sitter långt inne och gör bara ont.
Allt är förbi så det kommer aldrig mer bli vi.