Det har alltid varit så ända sedan jag var liten.

Min mamma sa alltid "-Vem tror du att du är"
och var så arg och frustrerad så hon slog mig.


När ni ser mig
"hon tror hon är förmer än andra"
så är min uppenbarelse sådan bara
för att jag håller ihop mig.
Det finns inget alternativ..

Alla andra därute i samhället,
de som inte gillar min uppsyn
och som ska göra mig normal
som skyller på öppenvården..

Den vård som byggt upp mig till gångbar
försvinner, psykiska misshandeln pågår..

Mannen har tagit sig uppgiften att gör mig
till det som alla andra ser som det normala.

Att jag inte längre ska se ut som "förmera"
och sakta men säkert bryts jag ner psykiskt.

Jag håller inte längre ihop och nu..

Konstigt nu passar psykvården honom.

Han ringer till dom och jag spärras in igen.

____

Nu måste väl ni förstå att jag
inte ska träffa honom mera..

Att jag får lov till min uppenbarelse.

Att jag får lov att hålla ihop mig själv.






Jag har ett inre liv och är andlig.





Jag har Gud inom mig.