- Fan va jag fryser.

- Men ställ dig där i hörnet, är ju alltid nittio grader dännä.

- Kan du inte komma på något nytt istället för att dra de där usla gamla skämten hela tiden, har ju hört dom sen Hedenhös!

- Vänd dig om ett halvt varv då istället, varmt och gott med hundraåttio grader, eller ett helt, då blir det jättehett, trehundrasextio grad...

- KOM NU KETCHUP! SKA DU INTE DRA DEN OCKSÅ?

- Nej, men dyslexi blir raketost om man säger det baklänges.

- Ge fan i lyteskomik, taskmört!

- Det var ingen mört, ingen med task i alla fall, det var fisk från Grekland jag fångnade i nätet häromdagen. Satt sik i.

- Du är fanimig dummare än tåget, du drar upp gamla förlegade så kallade skämt som var jätteroliga när dom var nya en gång i tiden, alltså tiden före Big Bang!   

- Kan så vara men du är ju dummare än rälsen som ligger kvar när tåget kommer, och förresten, eftersom du tappat din klocka kan du ringa SJ, dom spårar nämligen ur.

- Jaha, den har man ju aldrig hört heller, och häromdagen då, vem var det som spårade ur då när grannen kastade in en sten genom fönstret för du sjöng för jävligt illa på vår karaokekväll? Då var du inte på spåret va? Och varför måste du sjunga till allt du gör?

- Det gjorde han enbart för han ville höra bättre när jag sjöng "Han sjunger så bra" av Linda Bengtzing, tyckte den låten passade bra då programmet heter Singstar och så rolig som jag är blev det ju Bengtzingstar och det ena gav det tredje. Att sjunga är att leva brukar jag inbilla mig, om jag inte gör det kanske jag dör? 

- Haha, ljuger, "Han LJUGER så bra" är titeln, inte "Han sjunger så bra"!

- Ja, jag ljög ju, begriper du väl!

- Men va fan...stön...apropå dö, höll du inte på att göra det när han jagade upp dig på taket medans du sjöng "Kom ner från taket" av Egon Kärrman?

- Ja, visserligen men det var förra gången, nu sjöng jag "Torsten i skorsten" av Thore Skogman.

- Vad blir det nästa gång du löper upp för stegen? Låt mig gissa, "Stairway to heaven" av Led Zeppelin kanske?

- Nej, det blir nog "Dom tomma stegen" av Lars Winnerbäck, Bert-Butt kommer sajna mig på stört.

- I ditt fall är det nog inte bara stegen som är tomma, ditt huvud verkar också helt tomt, dock inte på dåliga skämt. Förresten, varför har du en stol tatuerad på skuldran?

- Jo, glömde att tatueraren hör lite dåligt, sa att jag ville ha Cher förevigad men han tyckte jag sa Chair.

- Gå nu tillbaka och få ett permanent blåöga gaddat så slipper jag ge på dig en smocka!

- Ska jag gärna göra om du gaddar ihop dig med tatueraren så han kan gadda ihop dina gaddar, piercing du vet.

- Nej...då kan jag ju inte vara med och sjunga på karaoken något mer.

- Jo, om vi kallar programmet för "Piercingstar" då istäl...

- Men sluta...försvinn bort någonstans!

- Japp, "Då går jag ner i min källare"...

- Tyst!!!

- "Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång"...

- Äääähhhhhh!

- "Jag vill ha en egen måne"...

- Nu blev det alldeles för våldsamt för att fortsätta skildra denna helt vanliga dag i dessa två bröders liv och leverne, jag, Bodingen, vill ej bidra till att förhärliga våld på något sätt. Fortsättning följer under förutsättning av att minst en av dem överlever.