Sakta faller dagen
I kvällens famn

Sluter sig kring
gråskalans
alla nyanser

Så vacker är skogen

Med tallarnas
raka stammar
svärtade i kol

Allt är en lek
med form och yta

Skarpskuret
Milt

Vidsynt och vilsamt

På en och
samma gång

När dagen sänkt
sin gard
och förenat sig med
skymningsljuset