Jag måste till dig nu.
Jag står inte ut.
Min säng
är ett öde landskap
med oändliga vidder
och jag har sedan länge ledsnat
på att av täcke, filt och kuddar
försöka forma något
som ens vagt
kan leda tankarna
till en omhållbar kropp
Jag måste till dig nu.
Jag är redan på väg
Mitt hjärta
har sedan länge
passerat passkontrollen
och när jag tittar upp från pocketboken
jag köpte på flygplatsen
ser jag rakt in i ditt ansikte
där vi sitter
på trottoarkaféet på Uferstrasse
eller på en parkbänk
i den doftmyllersvepande vårluften
och delar på
lågpriskedjans vattniga jordgubbar
och plockar kladdiga små chokladbjörnar
ur sina guldfärgade höljen
Och du ser på mig
Och dina blekblå ögons
varma röntgenstrålar
tränger in i mig
och i hela mitt liv,
det som varit, är och ska bli
allt ligger öppet,
alla möjligheterna
Ja
Jag är redan där
Vi är redan där
Ändå ligger min kropp kvar här i sängen
som ett tungt
och trött
och nödtorftigt inlindat
bylte
och almanackan på mobilen
visar oavbrutet
fel dag, vecka och månad
Jag måste till dig nu
Det är ett oförnekligt faktum
För att det jag måste säga dig
inte kan sägas ens med alla de ord
jag i mitt verbala välstånd
förfogar över,
så många
att de kunnat fylla ändlösa hangarer
och förrådsutymmen
från golv till tak
Det jag måste säga
kan bara sägas öga mot öga,
läppar mot läppar,
hud mot hud
och hjärta mot hjärta
och jag vet inte hur länge
jag orkar ha det osagt
Så jag måste till dig nu