I den natt som inte frågar
efter någons namn
ska mörkret släckas,
kontinenterna röra sig,
operamusslan
vändas ut och in
och musiken
återbördas
till sitt ursprung.
Där ska klangerna,
de vildvuxna,
naturfärgade,
jorddoftande,
de oförpackade,
oinplastade,
av hormoslyr
obesprutade
allemansrättsligt
plockas ut ur
och varsamt
planteras in i världen.
I den natt som inte frågar
efter någons namn,
i trotsets och tröstens
dagdiande modersnatt,
i skarven mellan forntidskväll
och framtidsmorgon,
ska vi nu leva
på reptilhoppet,
evigt klang-unga
ska vi klanggunga
och likt byxbeklädda moln
med gråhårslösa gammelsjälar
ägna oss åt vildmilt
stillförtätad kommersbortmotning,
väcka de gömda klangpunkter
som slumrar i broarna,
skapa minnen för livet
i minnesförlustens tid!
Varde ljud!
Men inte bara
satta och givna toner
i prydlig plantage!
Ta ton!
Ta en ton
och var som folk!
En folkton, en fritagen ton,
en friton, i en frizon!
Hörseldrömd, genom
gråstenen gången!
Ta minst sju ton toner,
lika viktlösa
som tungt vägande!
Och kyrkokörer i all ära
men ge oss också kokörer,
kularkörer, kolarkörer
och gnid ur glas tålmodigt fram
gengångna, genljudande klanger,
sfäriskt hemlighetsmättade,
ge oss elliptisk musik
för vakna nätter,
spela lugn flipper,
skapa yl och gnissel
med droppgitarr
och grisbas,
ångbåtsvisslor
och skalmejor!
Och lär oss
att åter lyssna
till urljuden,
de mångstämmiga sångerna
till allt och ingenting,
till lagårdsdörrens
gnisslande bordun
och vävstolens
barndomsliga dunk
Varde ljud!
Och låt oss
vara vatten,
närvarande,
vattenvarande!
Välj med omsorg
bland lurljuden,
välj näverlurar, posthorn
och andra rörande rör
att i snålblåsten givmilt varmblåsa
men undvik ljud som luras,
de falska nyheternas
skrän och kackel,
det smilförgiftade
skvalavfallet!
Lyssna sen
till djurljuden,
syrsors filande
eller fågellåten,
den envetna
korpens solosång
och gör strömstarar
till superstarar,
superstars!
Och hör älgarnas
frustande rop, tjut, sång
vid nedstigandet i
det ultimata badkaret,
i den vårtungetalande
tungesjungande
tungomålande
gränsälven
där alla halsgivande
röster samlats,
från dovbrötigaste bas
till vindklockssprödaste sopran
och wail och scat,
strupsång, joddel,
kulning, growl och jojk
och i forsen
där all musik lagras,
alla sånger simmar,
alla symfonier flyter !
I den natt som inte frågar
efter någons namn
ska alla våra
tillfångatagna förnuft
släppas ut på grönbete,
i samarbete, ej klickbete,
alla obehöriga klanger
ska äga tillträde
och vi ska hitta lådor
att tänka utanför
och sandditon att leka i,
gå in i kärleksbubblor
och ut ur filterditon!
Låt oss samlas
till ett sammelsurium,
en byafest,stjärnsmällande,
himlahoppande,
måndansande,
där liten blir störst,
där älgarna ska sjunga,
kalvarna dansa
och de på havsbottnen
övervintrade, i luftbubblor
inneslutna svalorna
flyta upp till ytan
för att dela luftrum
med en svävande orkester
som stämmer upp
i en grodsymfoni,
där det enda vettiga
är att vättedansa oss svettiga,
där vi ska ta i trä,
bli furufnattiga,
vedkraftfulla
av behövlighet,
ej blott av hövlighet!
Och vi behöver
fler mörkersläckningar,
änglainvasioner -
jordänglar, skogsänglar,
ur glödheta brödrosten
uppstigna bokmärkesänglar!
Jag pratar såklart
om änglametaforer,
om änglameteorer,
om älgänglar -
låt änglarna invadera,
låt älgarna demonstrera!
Låt hoppets vita,
brunstiga älgar
sväva genom
gruvlighetens rymder
i älgskog, i älskog
med skägglav,
i gruvlav -
love love love!
Låt granskogen,
med droppande rötter,
stiga ur vattnet,
ur tidigare okänd vik
och minns att
bakom varje skog
som känns
som världens ände
bor det någon!
Och vi skippar
de krigiska erövringarna
av befintligt jordaland,
låter de stupade resa sig
ur glömskans töcken
och erövrar istället
fantasins domäner!
I den natt som inte frågar
efter någons namn
är det den drömmen
vi ska drömma,
vargavintrade,
övervintrade,
i vaknatten,
i vargtimmen -
När tiden,
hjärtat, berget
öppnar sig
är det den drömmen-
en av de tusen sanna
som ger oss ro
i Orons kvarter
och hjälper oss
att ro dikten i land,
ankra i drömläget
mitt i verk-
och värkligheten.
Det är den drömmen.