Fästad i dig. Uppfylld av dig. Ändå något som ekar. Du drar i mina lemmar, töjer och tänjer. Stoppar fingrarna i mig, inåt, neråt. Om nätterna gräver du i mig. Jag vet inte vad du hoppas hitta.

Du förstår inte mina suddiga konturer och fransiga kanter. Stör dig på mellanrummen mellan orden.

Du önskar att du kunde äta vartenda mitt andetag. Svälja luften jag andas. Har inte tålamod nog att vänta på mina ord. När jag vill sjunga ut dem, viska fram dem, stoppar du fingrarna i min hals och sliter ut dem istället. Vassa naglar som rispar.

Smekande händer som får klor. Som en hyena vill du sluka mig helt och hållet. Gnaga mig ända in till benen. Ditt omättliga begär.

Jag är alltid för lite, eller för mycket för dig. Som reglaget på ett element vrider du upp mig, vrider du ner mig igen, utan att någonsin bli nöjd.

Följsam, så följsam. Allt för att du inte ska knuffa bort mig igen.
Jag vill vira mig om din kropp, klämma åt som en orm, stilla dig.

I min vila föds din rastlöshet. I min rastlöshet föds din vila. Jag vill slicka dig lugn. Slickar dina läppar, suger och biter tills du blir foglig i min famn.

Det är i mellanrummen allt av vikt finns. Det är där jag frodas. Och du.

Men du fortsätter gnaga på mina ben, slita i mina inälvor. Och jag vet inte om du någonsin kommer hitta det du hoppas hitta.