Varje hugg närmar sig sakta mot kärnan.

Ekande i den mörka, frihet av stål som slås mot ved till flis av varje hugg.

Här nu; närmar, sig vargtimman ... Skymningens belägring sänker sig över dalsänkan, som ett tjockt, duntäcke... sakta sänks .... elden sprakar i härden; där dansar små lågor i en ålderdomlig ring dans.......

Så med ett brak ett gigant falla ner i slyn å ris, flera alnar kan mätas mot den som en gång stod resligt mot skyn med en grann krona i topp...