Det ska byggas något helt nytt för de-äldre som bor i områdets större lägenheter Inte för att de måste flytta utan mera för om de vill byta till ett helt nytt område.

Vi kallar det för att bo på Campus och som namnet låter så är det just ett campus
det finns markbostäder med uteplatser och nära till den vackra fontänen där man kan sitta med fötterna i det varma vattnet om somrarna med en god dryck och lite fika och allting är fridfullt en underbar skön park lite längre bort ligger det stora biblioteket där de-äldre brukar vara och studera, skriva biografier eller bara sitta i tysthet, lite socialt men inte påträngande.

Att bo på Campus är att dela med sig av sin livserfarenhet, så underbart att få berätta för datorn i biblioteket helt utan några språk poliser och det konstnärliga i berättelsen är lika viktig som i vilken ordning orden står eller vart kommatecknet eller, ja, ni vet, det svenska språket som är det språk vi lever till här i Biblioteket.

Minns hur besvärligt det var för att få alla förstå hur viktigt det är med att bara ha ett gemensamt språk, de flesta tyckte vi skulle vara mångkulturella, men det ville inte våra sponsorer och de som köpte in sig i styrelsen fick förmåner och en bra ålderdom så varför skulle vi lyssna på andra i samhället? Campuset är ju privat så tillsvidare att varje deltagare är en viktig person för vårat goda rykte.

Vidare, alla de-äldre kör omkring i tvåmanna el-bilar för vi har små vägar att köra omkring på, det var min viktigaste punkt när beslutet lades fram att det skulle kännas som Farfars bilarna på Liseberg när jag växte upp kände jag att det här skulle jag bygga vidare på. Bli inte förvånade om att det ibland känns som en nöjespark här i Campus området för det är det till viss del. Att när tiden snart är slut behövs det mycket bra upplevelser, varje dag och det är vi alla verkligen värda.

Jag älskar att flyga omkring i min vision inom mig där blandas känslor och meningar och bilder och drömmar, som en fågel flyger jag omkring, det gör jag.

Vad ser jag mer?

Mycket stora ytor av grönt gräs, är det en golfbana?

Hörs det något förutom alla underbara naturljud?

Ja, jag lyssnar och har de en utomhus bassäng?

Det låter som, badminton eller tennis..

Och nu ser jag en stor minigolfbana!

Vilket mysigt Kafé, där borta!

Och kolla in de små bilarna!

Hej, ungar vill ni spela flipper
eller bara en enarmad bandit?

Lägg av!

Var har vi hamnat?

Vi är ju hos mormor, minns du inte, hon flyttade
från det utsatta området, för att inte vara i vägen.

Ja, just det, de-yngre skulle ta över.

Välkomna,
ta gärna med Er en folder, ifall ni också vill söka Er hit.

Kostar det något, förutom hyran och el och sånt där?

Nej, men vi tar ut en avgift för alla aktiviteter som finns.

Sen är ju förstås obligatoriskt att berätta om sitt liv, sina
kunskaper och även lite annat arbete som håller igång en.

Så än en gång, livet slutar inte vid 35.



(Ett snabbt skrivet utkast som idé till hur de-äldre flyttas.)

Ja, där ser ni att massmördaren i området Är arbetslös.

1.Satsa på de-äldre.
2. Sen på de-yngre..

"De ska inte gå till skolan, skolan är i deras inre"

Men den viktigaste frågan är: Vem bär ansvaret?

Föräldrar eller Socialtjänsten?

Det sägs ju
att det krävs ett helt
område för att fostra ett barn.

Ni har verkligen lyckats,
när ni nu säger att ni ska ta
tillbaka området, från vem?

Barnen?

(Den här texten är bara ett snabbt utkast)