Carla var en flicka som, vid 18 års ålder kom till restaurang Kvarnen i Malmö för arbete i köket. Detta hände 1927.
Blev då arbetskamrat, med min mor i 29 år.

Carla följde aldrig med ut på gästabud, som kostade pengar.
Bodde i en liten kupa uppe på vinden.
Bad och toalett på gången.
Varje rum hade ett fönster mot gården, säng, garderobskåp samt byrå med spegel.
Tavlor från Allers (som gästerna lämnat kvar) prydde väggarna.
Hyran var löneförmån.
Likaledes full kost.

På sin fridag gick Carla till centralstationen och skrev brev till sin mor.
Här fanns pulpet med bläck och penna. ( gratis )
Om Carla var snål eller kanske rädd för att ge ut pengar kunde mor eller andra arbetskamrater inte avgöra.
Carla var snäll och förnöjd med sin tillvaro.
Rummet på Kvarnen blev hennes hem, i 44 år.
Fram tills dess att Kvarnen revs.
En etta på Spångatan ordnades, Pastor Svärds pojkar körde dit möblerna, som företaget skänkte henne
Carla kom till mors födelsedag i december varje år.
En decimeterhög tulpan med lök, var tradition.
Övrigt umgänge utöver mors återbesök, förekom inte.

Ett år kom inte Carla. Mor blev orolig. Någon tid in på nya året ombads jag att undersöka vad som hänt.
Efter några telefonsamtal fick jag kontakt med en kurator, som omtalade. Carla hade ramlat omkull.
Låg i koma på Östra sjukhuset.
Carla hade ingen släkting eller annan anförvant, varför mor ombads att bli hennes förmyndare.
Vid besök i hennes lägenhet fann vi följande.

Alla lönekuvert låg i datumföljd med alla sedlar uttagna men växelmynten fortfarande kvar.

44 stycken gratulationskort från arbetskamrater med ovikta sedlar. Detta blev också en ansenlig summa.

En bankbok med runt 200 000 kronor.
Ett 10-årigt gammalt arv, som ej var utlöst på 50 000 kronor, samt lagfart på föräldrahemmet.
Vid besök visade det sig vara en bondgård med jorden utarrenderad.
Fullt möblerad men inte besökt, av Carla efter modern död.

Hos en advokat fanns testamente:
Halva kvarlåtenskapen till sjömän och andra halvan till Djurens vänner.

Efter ett år vaknade Carla - mycket rikare och vid ett samtal frågade mor: \"Carla, varför har Du levt som Du gjort och inte unnat Dig ett dugg själv?\"

Efter en stunds funderande blev svaret:
\"Jo Du förstår - jag har alltid drömt om att köpa något stort - därför har jag sparat.\"

Carla överlevde mor med fem år, ensam på ett servicehus satt hon och funderande på det stora hon skulle köpa.