Ett stojigt och festligt följe
är vårt ryttartåg

Som på parad drar genom
vår stad

Alla de som oss länge roat
och förnöjt

En av dem alla, först i led

Han drar sin lans
och det syns som om han ler
Och säger att han nog ska rida
någon annan stans

Men jag, ja tänker att
”- Nog stannar han väl kvar
i våra minnen ett längre tag
Och fortsätter roa oss som
blev kvar”.
Sen vinkar jag och tänker trött
på honom där först i led

Och på de som red efter
med pompa och ståt
här förbi mig på min promenad

Och fastän jag är ledsen

Så känner jag mig ändå
på något sätt också glad

Över dem alla som passerar
men roar oss alltjämt

I livets kavalkad