min kaffekopp
gjord av skelett står på träbordet vid den svarta skinnsoffan

utanför flyter en grå novemberhimmel fram
i vilken liken simmar långsamt obehindrat

vid min sida står ett djur och frustar,
en svart grotesk häst
vars varma andedräkt jag känner i nacken

vid min andra sida står en skulptur
av tid och rum, av himmel och hav
vars byst av marmorsten spänns ut och dras in i takt
med dess knappt synbara andetag

en plastiskt och formbar skulptur

som skiftar skepnad när jag tittar på den
små subtila rörelser
så är landskapet den håller i sin famn ett annat

mellan den groteska hästen och
skulpturen av tid och rum, himlar och oceaner
sitter alltså jag med min laptop i knäet
och försöker dricka kaffet i min kopp
försöker förstå varför koppen är gjord av skelett

och varför kaffet redan är urdrucket många gånger om