Jag ser dina immiga irisar

skimra som dödfödda valpar

när du klär av mig mitt ordförråd,

och vrider upp den späkta tystnaden.

I fullfjädrad primadonnaskrud

särar du vant mina varma,

våta, pulserande hjärtklaffar,

och reglar dörren för varje uns av svärmeri.

I ett drömspel för galleriet,

vid en frist för ett törstande armveck

knyts en snara av ädlaste måsten

så att vi aldrig råkar vagga oss till ro.

*