DRONTEN OCH SKATAN

Hon sitter på en sten
i det antika Athen
Denna dronthona
som vi ej ville skona

Hon var god och varm
vid sin sköna barm

Historien kan dock intyga
att hon aldrig kunde flyga
från den godtrogenhet
som var hennes egenhet

Det sitter en skata
på en fönsterkarm
Hon ägnar sig åt att hata
och är mer het än varm

På en kall farstukvist
sitter en annan feminist

Dom sitter dock i fängsligt
förvar när dom i ett ängsligt
kollektiv ständigt uppfinner
den låga som redan brinner

i ett eldfängt brandtal
mot kärlekens ideal

Dronten utrotades
av vår kultur
eftersom vi hotades
av snälla djur

Och våra skator fryser
i sin instängda koloni
och det enda som lyser
är väl ödets varma Ironi