TÄRNAN

En strålande liten tärna
flyr från det postmoderna
men även det poststrukurella
får denna fågel att skälla

Låt mig ta det från början
för att få ordning på sörjan

Platonsk är min kärlek
som nog mest är en lek
och Aristoteles etik
är nog mest antik

Från råttor och pest
och en medeltida borg
rider jag utan häst
men även utan sorg

I den sköna romantiken
finns det vackra riken
De lever sina egna liv
och är våra tidsfördriv

Dadadadadadadadadada
är ett fragment av Derrida

Fast timman har blivit sen
är jag ingen heideggerian
utan bara några fenomen
som formulerar sig som Dan

och vår vilsna lilla tärna
är nog en strålande stjärna