SVÄRTAN

Det flyger en svärta
inuti mitt hjärta

Det är om livets hunger
den dansar och sjunger

Jag spottar och spyr
i toalettstolar
och blir alldeles yr
när jag spolar

Men svärtans kupp
är att dyka upp

Jag vill ge min svärta
men du tar ej emot
eftersom ditt hjärta
blir kallt inför hot

Fast när solen lyser
och jag inte fryser
lyser svärtans ljus
på din sköna blus

För svärtans röst
föddes en kall höst
och är sällsynt intim
men också sublim

Modet i min barm
gör mig alltid varm

De enda som
känner svärtan
är väl dom
vilkas hjärtan

är fyllda av stenar
och redan skenar

Detta är dock ej sant
och det är intressant

Svärtan sitter i en båt
fylld av det nervösa
Den är dränkt av gråt
Dags att börja ösa

Låt oss börja
med att sörja

den förvridna
framtidens epok
där de framlidna
hamnat i bråk

Detta får mig att gråta
och finna livets gåta

När tårarna renat min lins
blir allt uppenbart
och i klarsynen återfinns
nu något glasklart

För i min stora famn
finns något mer än tröst
Svärtan är dess namn
och den bor i mitt bröst

Så svärtans klagosång
är på samma gång

den sanna evidens
som gör min existens