RÅKAN

Han är en liten råka
vars öde var att råka
ha en egen husmor
och en viss humor

Han blev tidigt en voajör
och ganska snart imitatör

Han doppar sitt skägg
i mörka vatten
och försöker lägga ägg
i blomsterhatten

Han låtsas vara en häger
som bildar ett litet läger
för sparvar
som harvar

efter somliga
insikter
om somriga
Insekter

Men hans skirande glans
lyser trots allt någonstans

Råkan är verkligen elegant
och dess skönhet är flagrant

men ej för denna kamiliont
som saknar sin horisont

och förborgar sig i sitt öde
som förställs till ett livsflöde

Nog är hans öde uppenbart
Det som drabbar varenda art

För det är svårt att bara råka
finna sin egen sanna råka