När ett rusande tåg lägger sig ned för att dö

och tar timeout mellan två stationer,

då vet man att slutet är nära,

att Livet är allestädes närvarande.

Cirklarna rubbas,

alltmedan vi sitter hjälplöst fast

mellan där och då, och nu och sedan.

Inget sårar konformitetens horbockar så mycket

som en timmes tyst minut;

ett dygn av eftertanke,

en veckas stagnation.

En hel skock kostymer tvingas ställa in sitt morgonmöte.

Ett möte man hade kallat till

för att fraternisera med ryggdunkningar till buffén

där ett naket östatsluder skulle agera sushibricka.

Och någonstans i övernattningslägenheterna

sminkar fruarna över gårdagens gräl.