Årets näst sista dag. Minnas året som gått eller blicka framåt mot nästa år? Vet inte vilket som känns svårast; 2020 har verkligen inte varit något bra år, och mina förväntningar inför 2021 är låga.

Men visst hoppas jag på att vaccinet ska göra att man åtminstone kan ana slutet på pandemin. Och att bytet av president i USA ska påverka klimatarbetet globalt på ett positivt sätt.

2020 blev inte det "supermiljöår" som det var tänkt att bli; kanske kan en del av det som blev inställt och uppskjutet äga rum under 2021.

För mig personligen kommer dock 2020 i första hand vara året då jag förlorade en av mina närmaste vänner, och 2021 kommer vara det första året på trettio år som han inte finns någonstans i mitt liv. Idag är det tre månader sen han dog, och det känns tyngre nu än då, märkligt nog. Eller kanske är det inte så märkligt, kanske är det så det fungerar för de flesta. Det tar tid för känslorna att komma i kapp.

Att skriva en klimattext varje dag har varit en rutin som tvingat mig att hålla mig samman, och det har varit bra. Att tala är mera läkande än att tiga, i alla fall för mig.

Och det kan även gälla klimatfrågan. Jag hoppas att ännu fler ska tala om klimatet och miljön och den biologiska mångfalden och koldioxiden med mera under 2021.

Klimatfrågan får aldrig mer tigas ihjäl.