FÅGLALÅT

Det var nog styv kuling
när jag för sista gången
parkerade min trehjuling
och den sköna fågelsången

plötsligt blåste bort
med sin doft av kärlek
och jag utan eskort
mötte barndomens svek

Den som bor i en fågelsång
och hörs gång, på gång

För fågeln sitter tyst
förstelnad och stilla
Den kvittrar ej ett knyst
när barnet mår illa

Så domen faller hård
över barndomens gård

och där står min cykel
i ett förråd utan nyckel

och någon som frusit ihjäl
Det är en liten fågelsjäl

Det blåser och är kallt
och kylan känns överallt

Det blåser med full kraft
som ett stormande förlåt
och kärleken jag aldrig haft
förfryser i en tyst fåglalåt