mitt i en dunge
lövträd lyfter sina grenar fingrar på mörkret
släpper in gryende dag
står på jorden, jag,
fötter i fodrade stövlar
mina knotiga fingrar
nakna som lönnens grenverk
sammanför händerna, knäpper dem
skapar en skål
en osynlig tråd föds däri,
fast i längtans kupa
flyger med Andens ankare
utom synhåll
att fästas i nådens stjärneväv
med varp och garn
av kärlek, hopp och tro
jag knäböjer i sinnet
för ankartrossens vår