när poesin sprack som en död och uttråkad ande, slängde sig över stupet och åt av snön på marken, i dessa tider hänger konsten i en snara runt halsen och Lets Dance-pöbeln står på torget med högafflar i händerna och hejar på extatiskt när bödeln öppnar luckan under konsten, tills den hänger livlös med stirrande ögon och läser Camilla Läckberg under en stjärnbeströdd natthimmel som generat står med blicken riktad åt ett annat håll.