giftets sällsamma djup
i giftets sällsamma djup mättades själen
och du hörde hur havsvågorna andades mellan dina tankar
hur hela världen var en lunga som fylldes av dig
du odlade en alldeles egen sommaräng
i källaren under ditt hus
där du planterade skärvor av dig själv
växte sig upp till grönskande skulpturer
som doftade av vilt gräs och ängsviol
ett hav i vilket du förlorade dig själv
ett regn som mättade för stunden
och du anlade en kyrkogård i källaren
under ditt hus
där du begravde dina organ
såg deras varsamma förmultning
i det dunkla ljusets dammiga strålar
och du skulle aldrig vara något annat
än en sommaräng och en kyrkogård
och bägaren fylldes av blommor
eller av giftets sällsamma djup