Du ger mig en galen blick
vänder om fast i mörker
ser inte vart du går minns
hur du smekte mig igår
dina ord tvingar mig den
innersta spräckta bubblan
fast vid din sida går mot
historisk Färdes brygga
i kistan du byggt under
alla år som vi flytt här
in i mörker i det som ju
fanns finns än en gång
ser du river mitt brev o
din hunger gör mig hel
kantat av skogens ljushets
landsflykt bort från ondas
verklighets dynga bär i sina
smutsiga hemskheter oh nej
så konstigt min flykt nu blir
är det så underligt ser inom
mig att jag flytt in kärleken
du manar ju mig att gå bort
bara följa mitt hjärtas plikt
en pil från min båge träffar
eken ditt namn står skrivet
ristat i guld där ängar av sol och strödda blommor
nyskördade druvor från där borta annat landmärke
finner jag i min kärlek så ljuv blommor slocknar
livet börjar på nytt bortom alltet vi båda mötas
och klockor ringa om natten för de som står still