De var snygga, ibland alldeles för snygga
Deras ord var lag
Lirare ville vara dem
Fjällorna ville vara med dem

Precis som en fackförening
Bestämdes stadgor
Övertag
Vilka som fick komma in i sammanslutningen
De närmsta vännerna satt i styrelsen
Han var ordförande

Styrelsens yttrande inom gruppen var något bejakande
Man lyssnade
Man följde
Allt för att stå på rätt sida

Att inte stå på rätt sida kunde innebära utslag
Inget man ville fodra
Bäst att behaga

Tiden gick och någon blev befruktad
Styrelsen gick åt olika håll
Men han, han håller kvar vid sin position

Det kom varelser till världens som liknade honom
Men Eva gav sig av
Efter år av halvhjärtad kärlek
Kärlek som visade sig bara vara ett läkemedel
Mot den ständiga ensamheten

Nu står han där ensam
Med barn som bär hans genetiska kod
Barn som aldrig förstod varför Eva grät
Barn som aldrig bad om detta

Han ser sig som en man
Men vi andra ser förfallet
Av något som var
Av något som fanns

Det är sorgligt när en tänker på det
Sorgligt att han inte gjorde mer
Han som ändå kunde
Han satt på makten
Han var högst upp på pedistalen

Idag växer barnen upp
Med Eva
Som ser till att dom inte äter äpplet
Även om ormen finns där
Och lockelsen är ledande

De växer upp med en likhet som han är stolt över
När han talar om dem
Talar han om hur de högaktar honom
Men den respekten är långt ifrån befogad

Han talar om hur inflytelserik han är
Att han har hittat en annan styrelse
Där samma positioner finns
Men de har bytt besittare

Och barnen
De lever
Utan att se honom som deras Adam