Själv reagerar jag spontant negativt på
'missbruk av ord och ordföljder', som
exempelvis 'kontext' när det är mera
begripligt att säga 'sammanhang'.

Det även är knasigt att säga saker där
ordet 'inte' kommer något senare i meningen,
då det borde ha stått 'inte' redan först
i meningen. Som i 'Inte alla har hund',

vilket betyder att en del människor har
och andra inte har. Men istället säger
människor ofta nog, 'fel' och så blir det
hörda även 'fel'.

'Alla människor är inte från Sverige'.
Det står för att 100% av alla människor
inte är från Sverige. Eftersom 'alla' väl
är just 100% av något.

Rätt sammanhang är förstås att utbrista
'Alla människor kom ut i tid,
när brandlarmet gick'.
Det vill säga att 100% av alla människor

räddade sig ur lågorna. Att höra
'till och med' människor i regeringen
säga 'fel', det är kanske att anpassa sig och
verka poppis. Men rätt knasigt blir det ju ändå.

Även bruket att säga 'det tycker jag inte om',
är ju fel ordföljd. Det heter 'Jag tycker inte om det'.
Eftersom 'jag' är 'subjektet'. 'Det' har nog inga åsikter,
men ett 'jag' kan ju ha just det.

'Äpplen tycker jag om', eller 'jag tycker om äpplen'.
Petitesser kan du ju säga på en lektion i språk.
Hur heter det på engelska, franska, tyska?
De har nog sin egen grammatik.

Själv leker jag gärna med orden och ordföljden.
Ett tag skrev jag alla texter med tysk ordföljd,
har även skrivit texter som först skrivits på ett språk
och sedan ett annat, på samma fil, sida.

Spanska och svenska. Emedan det är en lust att leka
med exempelvis ord. Men skriven text är inte
detsamma som att stå 'i ett offentligt sammanhang'
och tala med fel ordföljd. Är det som att befinna sig

på en scen och inför betalande publik leka 'scenkomiker'?
Före 'pestens tid', var det populärt med scenkomik.
Allt möjligt var av intresse innan 'pesten var faktum',
men i Afrika är pest, kanske bara en av flera domar.

(Jag bara måste få det sagt och få agera som jag gör.
Jag måste få det ur mig, som att kräkas upp chips
eller choklad, något jag inte borde äta alls, men vill
göra, som plötsligt utbrott av oförstånd och lust)