TYST FÅGEL

Ludwig var en kille
som aldrig ville
sova i sängar
gjorda av pengar

Albert Einstein
är nån som söver
Det är Wittgenstein
som jag behöver

när psykiatrins slott
med stängd korridor
är den enda lott
som nu återstår

Fåglarnas fula skrän
är en gråtande fontän
som skriker förryckt
i en stegrande flykt

Men den lott
som jag fått
är som allra minst
en verklig vinst

Utan min språkdräkt
och alldeles naken
hörs den tysta fläkt
som gör mig vaken

och styr mina kliv
mot ett verkligt liv

För den som styr
och inte svarar
kanske bara flyr
tillvarons harar

Det är kanhända
de fåglar som är tysta
som är de enda
som är verkligt justa

Patienternas sängar
leder från tidsfördriv
till våra sköna ängar
i ett oformulerat liv