diamanter föds ur koldamm
likt tårar ur jordens inre
som långsamt värker fram
drivna av plågsamma minnen

skit föds från ingenstans
eller någonstans som inte finns
liksom en het romans
som ingen minns

publiken står bakom ridån
trollkarlen sitter på första rad
han skulle dock helst vilja gå
och bli vad ingen var

men ingen här närvarande ville våga;
eller kunde: invecklande utlista
eller grunna ut den stora frågan
ska det bära eller brista?

så vi hängav oss åt tanken;
de melankoliskas filosofi,
men blev aldrig fri den ruttna stanken
och så lär det förbli

under den paradoxala parollen
\"fri blir aldrig fången nog\"
gick vi \"all-in\" med hela bankrollen
och skulle vinna potten när vi dog

men...

...våra händer blevo aldrig rena
våra skrifter blevo aldrig skrivna
våra läxor blevo alltid sena
våra murar, aldrig rivna

så står då alla, ingen borta
inför den svulstiga pärleporten.
och samtliga vi, kom tillkorta,
även den som varit snäll.
but all will be forgiven
in the bottom depths of hell...