Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Det finns ingen hjälp från ovan... nedan... eller bredvid... Lägg din mentala nacke på stupstocken och låt moralisterna dekapitera dig. [Uppfräschad och redigerad repris, med en jävligt gammal bild dessutom...]


Guds hjälp - ett hånflin!

 



Kommersen den glor
klädd i gyllene flor,
jag styr bort men jag låter mig lockas.
Ingen mening att fly
när blott månen är ny
och gammal skåpmat får mänskor att flockas.


Så jag sänks av en jabb
från en småkrämargrabb
som lagt prestige i att ljuga och fuska.
I en bilhandlarrap
töms hans strupe på kap
och jag suckar och länsar min pluska.


Kal och rådvill jag står,
likt ett nysnaggat får
som bara väntar på herden med staven.
Och stubinen är tänd,
sista bongen är bränd,
en galopp hjälpte fiaskot på traven.

 

Nån säger "Nu är det dags"
och jag ropar "Strax!"
Hoppas ännu på flax
men lägger lök på min lax
när jag sluter fördrag
med mig själv och mitt jag,
och ber om att Deus ex machina kommer i dag

 


"Men hej, hå, lilla vän,
vill du tjäna nån spänn?"
hörs en röst, jag ser upp och jag hickar.
Där står Pastor Patron
från min konfirmation
med erektion och kollekthåv och nickar.

 
Trots att locket lagts på
finns det öron uppå
de små grytkärl som nu kokar över.
Men jag blundar mig bort
och tar skydd i mitt fort,
mörkret hjälper väl föga, men söver.


Hjärtat löper amok
för min sits är barock
och det värker som fan när jag sitter.
Så jag rådfrågar Freud
som säger "En hemorrojd
är ibland bara åderbråckssplitter".

 
Nån viskar "Nu är det dags"
Och jag ropar "Strax!"
Hoppas ännu på flax
men lägger lök på min lax
när jag tätar mitt spjäll
med en helpanna gnäll
och ber om att Deus ex machina kommer i kväll.

 


Martin Butter är sur
och han lossar en skur
utav teser som en desperado.
Men hans rikedomsskrud
skänker genväg till Gud
där i kolkällarens eldorado.


Varje påtvingat liv
är en strid på den kniv
som dock är trubbig nog att vi ej skär oss.
Men vad fan är det värt?
Har historien lärt
oss nåt mer än att vi inte lär oss?

 
När jag bommar en tagg
och förankrar min dragg
hör jag skarprättarn gnola i fjärran:
”Du tar bara upp plats
på denna motvindsseglats
som hjul nummer fem under kärran!”

 
Nån säger "Nu är det dags"
Och jag ropar "Strax!"
Hoppas ännu på flax
och lägger lök på min lax,
men jag tänker "Vafalls?"
och tvingas blotta min hals
för Deus ex machina kommer nog fan inte alls.

 




Bunden vers (Rim) av Judas Ekholm VIP
Läst 147 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-05-17 22:55



Bookmark and Share


    Solweig Jansson VIP
Oj, vilket flyt, vilka scenerier du tar en med på i din vandring ! Jättefina rim med humor och finess, gillar t.ex. " så jag sänks av en jabb, från en småkrämargrabb " - man kan riktigt se honom framför sig ! Det är mycket hjärta i den här ! Gillar mycket !
2021-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Judas Ekholm
Judas Ekholm VIP