Plockar upp fasaderna någonstans på tillbakavägen
sprickeslösa och väntandes på en mossbeklädd sten
vid den Vittraägda skog där jag kastade ut dem i farten

Skrikandes om sårad stolhet
klängde de sig på mig
och jag lät dem

döljandes alla spår av din värme
de fick mig inte att glömma
bara att uthärda

Mitt hjärta slutade kännas så förbannat
och jag somnade någonstans på vägen
till en lägenhet
men bort från ett hem