Vägen jag vandrar
krokig och orak
snubblar på grenar och knubbiga stenar
balanserar på en nypolerad yta
värjer mig för en spetig kant
jag snubblar
men lyckas resa mig
om och om igen
jag ser ljuset i horisonten
den kallar på mig
trubaduren spelar en gåtfull sång
lammen bräker, koltrastarna suckar
jag balanserar med staven
jag är nästan där