De går som barn i en skog
allt längre in..

och Den Stora Sorgen väntar  
att beskära

ett skålpund själ  
begära

enväldig  och ensam, säger: 

Gråt ett hav, människobarn
tiden läker inga sår  
livet karvar sina spår

Du av själ 
blod och ben
är här — för att lära
Jag är sten  att bära

För vuxen kropp ~ tankarna ett barns

De vandrade vilsna åt varsitt håll
ej hörde – rop om natten

En dag – de gryning såg
vaknade invid varandra 

Och Sorgen sade:

Här finns mången väg att vandra
gråta, skrika, bittert klandra
men ingen väg tillbaka går, sade Sorgen

blott en väg  härifrån; lämna kvar

den du var

@kajan