Vart tog du vägen, du eviga sorg?
Som en väldigt god vän, så fanns du ju alltid där för mig,
Har du äntligen givet dig av?
Efter alla dessa år av modlöshet och ängslan,
Trodde jag att en del av mig du vara,
Att detta enkelt talat var livets tomma mening,

Du gav mig en personlighet som jag fick försvara,
Du gav mig tankar som inte var mina att tänka på,
Du gav mig känslor som inte var mina att känna till,

Livets tomma mening, vad mer känner jag till?

Borta du nu vara, för evigt de vet jag ej,
Ingen fara för mig, för idag, så kan jag le igen.