Rörde mig mellan guldroskor och uteserveringar där det närmast låg
en inbördes spänning mellan vertikaler och horisontaler. Hjärta
hjärna ja hela New York-andan hade försetts med rytmer i vitt,
ultramarin, kadmiumgult och rött. Kände emellertid starkt suget bort
mot utkanterna. Vandrade sålunda ut ur Broadway Boogie Woogie
med Mondrians harmoniellt räta linjensvängningar och in i en
experimentkostym av plast med öppen rymd och namnet
Plymouth Belmont.

Utefter karossidorna flöt framtiden med dess sparsmakade
raffinemang. Någon vinkade. På de många små kvadraterna till
trädgårdar gällde de att ’gro sin gröda’ först innan det kunde luftas
på egensnidade customkärror.