Magnetisk natt förlupen
morgonen frostskriden
i en höst
som bär förklädnad


För vår planet
ter sig svärtad
och från avgrunden
stegras sakta ropen


Av vikt att söka
följa ett spår och
ej överge stegen


Men somliga
kan dråsa ner i
skuggor försjunkna


Havet rytmen vågorna
spelar då sammetsviolin
och de blir som barn
av dunklet