den konstruerade tvåsamheten bojad av svartsjukan
vi tror vi går fria i Tinderland men vår lust är begränsad och kåtdagarna tar slut
det är då kärleken tar över ska ta över när pirret tagit slut är man ämnad att gå dit man kommit så långt för utveckling sker förhoppningsvis och det är fint borde ses som fint och man borde ha separationsfester och tala högt om varandras svagheter spräcka ångestballongerna eller bara låta dem sväva högt högt långt bort tills de inte syns och tappas på luft (eller sprängs de?) naturlagar rår vi inte för som att förföras och roas för att sedan bli utbytt det är ju bara så det är och varför tvinga sig eller FÖRSÖKA lära sig att älska när det bara är något som sker villkorslöst om ej utan krav hur kan det då vara kärlek?