jag har ältat via poesi
om all ironi i denna tragedi
har betalat för min terapi
för i teori ska det ge harmoni
som om tiden aldrig flög förbi
har ni energi, njuter av hysteri
men jag bestämmer mitt livs regi
utan filmmagi skriver jag en trilogi

när jag sprang ut i vit kostym
till musik på full volym
var stunden som jag slog mig loss,
kunde sluta slåss

men förväntningar tar inte slut
de flyger efter som ett spjut
är knappast en på hundra,
låt folket undra

tar ett steg tillbaka, sedan två
men jag kommer komma fram ändå
det blir bättre dag för dag
kriga ni, så vilar jag

kämpat tills hjärtat inte orkar mer
all den stress och press det ger
tar för snabba andetag
kriga ni, så vilar jag