Jag har inget mer att ge,
inget mer regn att hämta ur mitt moln,
inga fler solstrålar att rita på barnteckningen,
ingen nyfångad fisk, inga bär, ingen svamp,
inga fantastiska välliknande porträtt.
Jag skrumpnar under solen, min hud
blir till pergament som ingen skriver på.
En sandstrand utan soldyrkare, utan surfare,
ett korallrev utan dykare och utan fisk, utan ostron.
Jag har inget mer att ge,
inga vackra metaforer, inga
haiku eller sonetter, inga blankverser
och verkligen inget rimmande,
inget svindlande, inget rinnande vatten.
Oasen är utrymd, och man har inte
anställt några vikarier.