Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Allvaret

Det är allvar så långt man kan se. Horisonter. Vi sitter tysta i bilen. Tystnaden känns lika tyst som den när vi stannar bilen, kliver ut och vilset börjar gå. Rakt ut i allvaret. Allt är vidsträckt och utan slut, orört sedan tusentals år.

Tillbaka i bilen fortsätter vi. Passerar byarna där husen ligger på rad. De gamla gårdarna av vitkalkad sten. Vindpinade träd, stenmurar. Majsfält, kor och får. Jag undrar var människorna är, turisterna. Om det bara är vi kvar. Och så tystnaden, när vi kliver ur bilen. Hur den dånar som havet.

Vi åker vidare, till den gamla borgen. Där barbarer från andra sidan havet krossade allt i sin väg. Lemlästade kvinnor och barn. Kropparna ligger ännu kvar under jorden. Innanför cirkeln av sten, det enda spåret som finns kvar.

Sanden mellan havet och borgen är sammetsmjuk. Som om det fanns en anledning. Att man ska sitta där och vara nöjd med allt. Bara låta sanden silas mellan fingrarna, titta ut mot horisonten. Vi blir sittande där hur länge som helst.




Fri vers av Den skrivande tysta VIP
Läst 42 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2021-09-09 16:10



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Så fin skildring
2021-09-09
  > Nästa text
< Föregående

Den skrivande tysta
Den skrivande tysta VIP