jag är fristaden i dina lungor

de är oanvända och svarta

jag får bo där dina ord vägrar vara

lämna små glimtar av stavelser

som du en dag kanske läcker fram

jag har släppt in dig i min bröstmuskel

den som pumpar i onödan dagarna i ända

du får ett skyddsrum där känslorna flytt

och du skänker små grå pulsslag

som kanske gör att jag kan få känna eufori

•

vi når bunkern i Världens skitiga sköte

gömmer oss i varandras längtan

låter tystnaden vara vårt alfabet

och använder hjärtslag och andetag

för att lura den oantastlige Skarprättaren

•••