mörker råder över landet

hösten kommit har

alla som kan det

se det som en gång var

höstens prakt och glöd

som av konstnärs penna

målat årstids död

kylan vi alla kan känna

nu väntar rimfrostnätter

gnistrande frusna marker

vi oss framför brasa sätter

folktomt i stadens parker

nu börjar väntan på julen

men vissa bryr sig ej alls

novemberkväll är kulen

vissa är som kärring motvalls

men man dem ej ska klandra

julen blivit överdådets tid

alla vill julklappar ge till andra

det är det som kallas "julefrid"

det blir nog som vanligt ändå

folk jäktar och far som pilar

efter pandemi man kan förstå

det är inte många som vilar

när första adventsljuset tänds

det blir en stunds vila och ro

och blickarna mot ljuset vänds

för en stund känns ingen oro